Borderterrierns färger och teckning enligt standarden

Borderterriern finns i fyra färger enligt rasstandarden: röd, vetefärgad, grizzle med tantecken och blå med tantecken. Listan står i FCI:s standard nummer 10, som också ligger till grund för den svenska översättningen hos Svenska Kennelklubben. Den engelska version som FCI publicerar i dag, och den brittiska kennelklubbens standard, lägger till att alla andra färger och färgkombinationer inte godtas.

Färgen är alltså en kort mening i en kort standard. Den säger vilka färger en border terrier får ha, men inte hur färgen ärvs, hur den förändras med åldern eller hur pälsen ser ut mellan två trimningar. De frågorna besvaras på andra håll, och några av dem besvaras inte av standarden alls.

Vilka färger godtar rasstandarden?

I den svenska översättningen, fastställd av SKK:s arbetsgrupp för standardfrågor 2021, lyder avsnittet om färg: röd, vetefärgad, grizzle (grå-röd-melerad) med tantecken eller blå (svart-blå-grå-melerad) med tantecken. Den engelska originaltexten säger "Red, wheaten, grizzle and tan, or blue and tan". Färgen står under rubriken Coat, tillsammans med pälsstrukturen: pälsen ska vara sträv och tät med tätt intilliggande underull, och huden ska vara tjock.

Den version av FCI-standarden som anges som officiellt giltig från den 8 september 2026 har en mening till: "Any other colour or combination of colours unacceptable." Samma mening finns i Royal Kennel Clubs standard, senast uppdaterad den 1 april 2026. Den svenska översättningen från 2021 har inte meningen, men den räknar upp samma fyra färger och inga andra.

I Sverige bedöms rasen efter FCI-standarden i SKK:s översättning. Tabellen nedan ställer FCI, Royal Kennel Club och SKK mot den amerikanska kennelklubbens standard, AKC, som godkändes 1950 och är mer detaljerad på två punkter: vitt i pälsen och nospartiets färg.

Punkt	FCI, Royal Kennel Club och SKK	AKC, USA
Röd	Godtas	Godtas
Vetefärgad	Godtas	Godtas
Grizzle med tantecken	Godtas, hos SKK beskrivet som grå-röd-melerad	Godtas
Blå med tantecken	Godtas, hos SKK beskrivet som svart-blå-grå-melerad	Godtas
Andra färger	Godtas inte enligt FCI:s engelska version och Royal Kennel Club, nämns inte i SKK:s översättning	Nämns inte
Vitt	Nämns inte	Lite vitt på bröstet kan tillåtas, vitt på tassarna ska bestraffas
Nos och nosparti	Svart nos föredras, lever- eller köttfärgad nos tolereras	Svart nos, mörkt nosparti är typiskt och önskvärt

Vad betyder grizzle och tantecken?

Grizzle är ett engelskt ord för gråsprängt. I SKK:s översättning förklaras det inom parentes som grå-röd-melerad: en päls där mörka, grå och rödaktiga hårstrån blandas, så att ytan inte får en enhetlig ton. Tantecken är varmt rödbruna partier som skiljer sig från resten av pälsen. Hos svart och tan-färgade hundar i allmänhet sitter tan i avgränsade fält, bland annat över ögonen och på kroppens undersida, medan den mörkare färgen täcker ryggen.

En grizzle och tan-färgad borderterrier har alltså en melerad, gråaktig grundton med tantecken. Standarden anger däremot inte var tecknen ska sitta, hur stora de ska vara eller hur skarpt de ska avgränsas. Det är en skillnad mot raser vars standard beskriver teckningen i detalj, och det betyder att två hundar med godtagbar färg kan ha teckningar som skiljer sig åt.

Vad räknas som blå hos en borderterrier?

Blå betyder inte en ljus, himmelsblå ton. I SKK:s översättning beskrivs färgen som svart-blå-grå-melerad med tantecken, alltså en mörk och kall gråton där svarta och grå hårstrån blandas. I hundvärlden i stort används ordet blå om en kall, metallisk grå nyans. Skillnaden mot grizzle ligger i tonen: grizzle beskrivs med ett inslag av rött, blå med ett inslag av svart.

Det är beskrivningar i ord, inga mätvärden, och standarden ger ingen färgskala att jämföra mot. Hur en enskild hund ska beskrivas avgörs i praktiken av den som registrerar kullen och av domaren i ringen.

Finns det strimmiga borderterriers?

Strimmig päls, på engelska brindle och på svenska även kallad tigrerad, är ett mönster med mörka ränder över en röd eller gul grundfärg. Mönstret finns inte bland borderterrierns fyra färger. Enligt den engelska FCI-standarden och Royal Kennel Clubs standard godtas ingen annan färg eller färgkombination, och strimmig ingår därmed inte i det som standarden beskriver för rasen.

Hos andra raser är strimmig en godkänd färg. Hur ett mönster som strimmigt beskrivs, och varför det man ser på pälsen inte alltid är det hunden bär på i arvsmassan, tas upp i anteckningen om skillnaden mellan beskrivning och genotyp.

Får en borderterrier ha vitt i pälsen?

FCI-standarden och SKK:s översättning säger ingenting om vitt. Royal Kennel Clubs standard nämner det inte heller. AKC:s standard är mer detaljerad: en liten mängd vitt på bröstet kan tillåtas, men vitt på tassarna ska bestraffas.

För en hund som bedöms i Sverige gäller FCI-standarden, och där finns ingen särskild regel om en vit bröstfläck. Hur en domare väger en liten vit fläck mot meningen om att andra färgkombinationer inte godtas avgör standarden inte i klartext. Den som vill veta hur frågan brukar hanteras i ringen får läsa domarnas skrivna kritiker eller fråga rasklubben.

Vilken färg ska nosen och nospartiet ha?

Under huvudet anger FCI-standarden att en svart nos föredras, men att en leverfärgad eller köttfärgad nos inte är ett allvarligt fel och tolereras. I SKK:s översättning heter det att svart nostryffel föredras men att lever- eller köttfärgad nos inte är något allvarligt fel. Ögonen ska vara mörka med livligt uttryck. AKC:s standard anger svart nos och lägger till att ett mörkt nosparti är karakteristiskt och önskvärt.

Nosens färg står alltså under huvudet och inte under pälsen, men den hör till samma helhetsbild. Huvudet ska enligt standarden likna en utters, med måttligt bred skalle och kort, kraftigt nosparti. Resten av huvudet och kroppen, med standardens krav på vikt, kropp och bett, beskrivs i en egen anteckning.

Varför ser pälsen olika ut före och efter trimning?

Borderterriern har dubbel päls. Borderterriersällskapet, rasklubben i Sverige, beskriver den som varm ull underst och sträv, vattenavstötande päls överst. SKK anger att pälsen behöver trimmas minst två gånger per år och att den sträva pälsen då plockas bort. Rasklubben skriver att trimning två gånger om året är fullt tillräckligt för en familjehund.

När den gamla överpälsen plockas bort är det ett annat hårlag som syns, och en nytrimmad hund kan därför se annorlunda ut än samma hund några månader senare, när överpälsen har vuxit ut igen. Den som jämför fotografier av en hund, till exempel före ett valpköp eller inför en parning, gör klokt i att fråga när hunden senast trimmades.

AKC:s standard säger att en borderterrier med rätt päls ska kunna visas nästan i naturligt skick, och att trimningen inte ska gå längre än att snygga till huvud, hals och tassar. Varför pälsen över huvud taget ska vara sträv och tät hänger ihop med arbetet under jord, och det beskrivs i anteckningen om varför pälsen ska vara hård och tät.

Ändras färgen när valpen växer?

Standarden beskriver färgen men säger ingenting om hur den utvecklas från valp till vuxen hund. Hos vissa andra raser ändras färgen med åldern. I FCI:s standard för kerry blue terrier, nummer 3, ska färgen vara blå i någon nyans, men svart godtas fram till 18 månaders ålder, liksom en ton av tan. Källorna som har lästs för den här anteckningen säger inte om något liknande gäller borderterriern, och arkivet skriver därför inte att det gör det.

Den som vill veta hur valpar i en viss färgkombination brukar se ut vid födseln och som vuxna bör fråga uppfödaren, som har sett sina egna kullar växa upp och kan visa bilder av tidigare valpar i olika åldrar.

Vad betyder färgen för en arbetande hund och för aveln?

FCI-standarden säger att varje avvikelse är ett fel, och att felets allvar ska stå i proportion till dess grad och till dess påverkan på terrierns förmåga att arbeta och på hundens hälsa och välbefinnande. Diskvalificerande fel är enligt standarden aggressiva eller överdrivet skygga hundar samt hundar som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga avvikelser. Färgen står inte i den listan.

För aveln är standarden tydlig på en annan punkt: endast funktionellt och kliniskt friska hundar med rastypisk konstruktion ska användas i avel. Vilka färger två föräldrar kan ge i en kull är en fråga om nedärvning, och den tar standarden inte upp.

Sammanfattning

Borderterriern får enligt rasstandarden vara röd, vetefärgad, grizzle med tantecken eller blå med tantecken. Den engelska FCI-standarden och Royal Kennel Club godtar inga andra färger, och strimmig päls ingår därför inte. Om vitt säger FCI ingenting, medan AKC tillåter lite vitt på bröstet men inte på tassarna. Svart nos föredras. Pälsen trimmas minst två gånger per år, och den som jämför bilder av en hund bör veta om den var nytrimmad.

Vanliga frågor

Vilka färger finns hos border terrier?

Fyra: röd, vetefärgad, grizzle med tantecken och blå med tantecken. Det är de färger som FCI:s rasstandard nummer 10 räknar upp, och SKK:s svenska översättning har samma lista.

Är en svart borderterrier godkänd?

Svart står inte bland de fyra färgerna. Den mörkaste av dem är blå med tantecken, som SKK:s översättning beskriver som svart-blå-grå-melerad. Enligt den engelska FCI-standarden godtas inga andra färger.

Hur ofta behöver pälsen trimmas?

SKK anger minst två gånger per år. Borderterriersällskapet skriver att två trimningar om året är fullt tillräckligt för en familjehund, och att schamponering sällan behövs eftersom den sträva pälsen stöter bort smuts.