Fästingar på borderterriern efter skogspromenaden

En borderterrier som har sprungit i skog, ljung eller högt gräs ska gås igenom efter promenaden, och fästingar som har bitit sig fast tas bort så snart de hittas. Den strävhåriga pälsen gör att en fästing lätt döljs, så genomgången görs med händerna och inte bara med blicken. Huvudet, öronen, halsen under halsbandet, armhålorna, ljumskarna och mellan tårna är de ställen där fästingar oftast sitter.

I Sverige är det framför allt den vanliga fästingen, Ixodes ricinus, som angriper hundar. Den är aktiv från tidig vår till sen höst, i södra Sverige ibland under milda vinterperioder också. Det är fästingen och inte skogen som är frågan: en kort runda i en trädgård med högt gräs kan ge lika många fästingar som en lång dag på jakt.

Var sätter sig fästingarna på en strävhårig terrier?

En fästing klättrar upp från vegetationen och söker sig till tunn hud. På en borderterrier betyder det i praktiken huvudet och nospartiet, öronens in- och utsida, området under halsbandet eller selen, bröstet mellan frambenen, armhålorna, buken, ljumskarna och tassarna. Hos en hund som går genom gräset med nosan nere hamnar många fästingar i ansiktet och på frambenen.

Den täta täckpälsen och underullen gör att en liten fästing, särskilt en nymf, knappt syns förrän den har sugit sig full. Därför stryker man med fingertopparna mot hårriktningen och känner efter små knutor. En trimmad hund är lättare att gå igenom än en hund med full päls, men trimningen ersätter inte genomgången.

Hur tas en fästing bort?

En fästing som har bitit sig fast tas bort med en fästingtång, en fästingkort eller en pincett. Man fattar fästingen så nära huden som möjligt och drar ut den med ett jämnt, rakt drag, utan att klämma på kroppen. Den ska inte smörjas in med olja, smör eller sprit först, och den ska inte brännas.

Om huvudet eller munnens delar blir kvar i huden bildas ofta en liten knuta som kroppen stöter ut efter några dagar. Det är vanligen ofarligt. En knuta som blir varm, svullen eller inte går tillbaka efter ett par veckor tittas på av veterinären. Stället där fästingen satt kan noteras, tillsammans med datumet, så att det går att svara på frågan om hunden senare blir sjuk.

Vilka sjukdomar kan fästingar föra över till hund i Sverige?

De sjukdomar som Statens veterinärmedicinska anstalt beskriver hos hund i Sverige är framför allt anaplasmos och borrelios. Anaplasmos orsakas av bakterien Anaplasma phagocytophilum och kan ge feber, trötthet, nedsatt aptit och stelhet eller hälta. Borrelia förekommer i svenska fästingar, men hundar som smittas blir sällan sjuka; de flesta bildar antikroppar utan att få symtom.

Fästingburen encefalit, TBE, är känd hos människa i Sverige och har beskrivits hos hund i enstaka fall. Babesios är ovanlig i Sverige och kopplas främst till andra fästingarter och till hundar som har rest utomlands. Den som tar med hunden till södra eller östra Europa bör fråga veterinären vilket skydd som gäller där, eftersom fästingarterna och sjukdomarna skiljer sig från de svenska.

Ingen av sjukdomarna går att avgöra hemma. En hund som blir slö, får feber, haltar eller slutar äta dagarna eller veckorna efter fästingbett ska undersökas av veterinär, och uppgiften om fästingbett ska nämnas vid besöket.

Vad skyddar och vem bestämmer om skyddet?

Det finns fästingmedel för hund som halsband, spot on-preparat och tabletter. Vissa dödar fästingen efter att den har bitit, andra stöter bort den eller dödar den innan den hinner suga sig fast. Flera av medlen är receptbelagda, och valet hör till veterinären: hundens vikt, ålder, hälsa, om det finns barn eller katter i hushållet och om hunden badar ofta påverkar vilket medel som passar.

Ett fästingmedel ersätter inte genomgången efter promenaden. Medlen minskar risken, men en fästing kan fortfarande sitta i pälsen eller ha hunnit bita. För en arbetande terrier som går i gryt, i snår och i blöt terräng under hela säsongen är den dagliga genomgången den rutin som säkrast hittar fästingarna.

Hur ser en rimlig rutin ut under fästingsäsongen?

En rimlig rutin är att gå igenom hunden efter varje tur i skog och mark, alltid i samma ordning: huvudet, öronen, halsen, frambenen och armhålorna, bröstet och buken, bakbenen och ljumskarna, svansen och sist tassarna mellan tårna. En lampa och en fästingtång i hallen gör att genomgången blir av även efter en sen promenad.

Fästingar som hittas innan de har bitit sig fast plockas bort och kastas. En hund som bor i ett hushåll med människor kan bära in fästingar som sedan kryper vidare, så genomgången görs gärna innan hunden lägger sig i soffan eller sängen.

Sammanfattning

Fästingar hittas på en borderterrier genom att man känner igenom pälsen efter varje tur i skog och mark, med särskild uppmärksamhet på huvud, öron, hals, armhålor, ljumskar och tassar. De tas bort med tång eller kort i ett rakt drag. Anaplasmos och borrelios är de fästingburna sjukdomar som beskrivs hos hund i Sverige; tecken som feber, trötthet och hälta efter ett bett hör till veterinären, liksom valet av fästingmedel. Källor: Statens veterinärmedicinska anstalt om fästingburna sjukdomar hos hund, och Svenska Kennelklubbens råd om hundens hälsa.